Optimistic

Someone called KiltedYaksman wrote an intriguing analysis of Optimistic by Radiohead:

Another way of exploring meanings of this song is from the biological / ecological / evolutionary perspective:

first verse: Everything is just trying to secure natural resources, and we should not be judgemental about it. Flies, vultures, and large critters eating smaller / weaker ones shouldn’t be of any concern – everything needs the resources, including us.

second verse: All organisms are optomistic about gaining their resources (it’s in our genetic programing), but we are all destined to becoming resources for other organisms – when pigs go to market, they are butchered and consumed, as old forms of life become inadequate, new forms rise up ”out of the swamp.” Dropping a payload is taking a dump. Even dung is a resource for other animals. We’re ALL animals living on the same farm – consuming and providing resources.

third verse: ”I’d really like to help you” = altruism doesn’t necessarily pay off as far as my chances at surviving and reproducing. ”Nervous… marionette.” = We are a puppet for our DNA – our behaviors (self preservation, resource consumption, reproduction) are only a reflection of the DNA’s ‘desire’ for replication of itself. ”Prison ship” = planet Earth.

last part: ”Dinosaurs roaming the earth” Despite each organisms optimism for reproduction, all species are destined for extinction. We’re the dinosaurs – currently dominating the planet, but not forever.

Here are the lyrics:

Flies are buzzing round my head
Vultures circe-ling the dead
Picking up every last crumb
The big fish eat the little ones
The big fish eat the little ones
Not my problem, give me some

You can try the best you can
You can try the best you can?
The best you can is good enough
If you try the best you can
If you try the best you can
The best you can is good enough

This one’s optimistic
This one went to market
This one just came out of the swamp
This one dropped a payload
Fodder for the animals
Living on animal farm

You can try the best you can
You can try the best you can
The best you can is good enough
If you try the best you can
If you try the best you can
The best you can is good enough

Oh oh oh
Oh oh oh
Ah ah ah
Oh oh oh

I’d really like to help you, man
I’d really like to help you, man
Nervous messed up marionettes
Floating around on a prison ship

You can try the best you can
You can try the best you can
The best you can is good enough
You can try the best you can
You can try the best you can

Dinosaurs roaming the Earth
Dinosaurs roaming the Earth
Dinosaurs roaming the Earth

Ah ah ah (oh oh oh)
Ah ah ah (oh oh oh)
Ah ah ah
Oh oh oh

Lars Vilks och yttrandefriheten

Jag tror många i väst inte förstår vikten av och omfattningen av den kamp som måste föras mot islamsk dogmatism. I Sista Måltiden avsnitt 52 pratade de bland annat om de reaktioner på Lars Vilks död som gjordes av muslimer i Sverige. Tyvärr är det inte så att så fort migranter sätter foten i Sverige så anammar de helhjärtat svenska värderingar. Tvärtom tar det eventuellt flera generationer. Pga den extremt stora invandringen till Sverige från länder med stark muslimsk tradition och svag demokratisk tradition så är detta ett problem som har växt.

Miljöpartiet eller Invandringspartiet?

Många på högerkanten rasar mot Miljöpartiets inflytande i form av platpåseskatt, kärnkraftsnedläggning, cementkris m.m. Dessutom trycker de på för en mer liberal och därmed expansiv flyktingpolitik. Jag tycker det är ohållbart att säga att man prioriterar miljön först när man samtidigt gör en så stor satsning på flyktingpolitiken. Problemet är att de inte medger att en s.a.s. humanare flyktingpolitik innebär en ekonomisk belastning i form av arbetslöshet, och välfärdsbelasting i form av att det leder till en relativ brist på sjuksköterskor, poliser, socialsekreterare o.s.v. Med tanke på hur stor belastning det är med stor invandring av människor som är illa rustade för svenska arbetsmarknaden och för det svenska samhället i andra hand, så frågar man sig om de inte borde byta namn till Gröna Invandringspartiet eller nåt sånt.

Rammstein Deutschland

Du har gråtit mycket


I själen skiljda åt,
I hjärtat förenade
Vi har varit 
tillsammans länge.

Din andedräkt så kall
Men hjärtat så hett,
står i flammor

Du kan.
Jag vet.
Vi (vi är vi är)
Ni (förblir, ni förblir, ni förblir)
Deutschland, mitt hjärta i brand
Vill älska dig och förbanna dig
Tyskland, din andedräkt så kall
Så ung, men ändå så gammal
Deutschland!
Jag (du har, du har)
Jag vill aldrig lämna dig. (du gråter, du gråter)

Man kann älska dig
(du älskar, du älskar)
Och man vill hata dig 
(du hatar, du hatar)
------
Arrogant, överlägsen
Överta, överge
Överraska, överfalla
Tyskland över alla
Tyskland, mitt hjärta i brand
vill älska dig och förbanna dig
Tyskland, din andedräkt så kall
Så ung, och ändå så gammal
Tyskland, din kärlek
Är förbannelse och välsignelse
Tyskland, min kärlek
kan jag inte ge dig,
Tyskland!
Du
Jag 
Vi 
Ni
Du (övermäktig, överflödig)
Jag (Übermensch, trött)
Vi (den som stiger högt, faller djupt)
Ni (Tyskland över alla)
Tyskland, mitt hjärta i flammor
Vill älska dig och förbanna dig
Tyskland, din andedräkt så kall,
så ung och ändå så gammal,
Tyskland, din kärlek
är förbannelse och välsignelse,
Tyskland, min kärlek,
Kan jag inte ge dig,
Tyskland!

Avvisningar

På Facebook ser jag människor protestera mot avvisningar av människor till Afghanistan. Dessa avvisningar orsakar stor besvikelse och oro. Men jag tycker grundfelet är att tro att Sverige ska kunna ta emot alla unga män i världen som vill komma hit. Om vi ska kunna fortsätta erbjuda utbildning, boende, vård, orientering på arbetsmarknaden så kostar det otroligt mycket. Sverige borde inte ha satt upp en system där en massa människor från Iran med ursprung i Afghanistan lockas att ta sig hit. Invandringen till Sverige är oerhört skevt fördelad så att det nästan bara är unga män som tar sig hit. Denna obalans är problematisk i sig.  En mängd lidande för många individer är just resultatet man får av ett icke-fungerande, icke-genomtänkt system.

Vi har två vägar att gå, antingen begränsar vi stat och kommuns ansvar för att ta hand om människor i nöd, eller så begränsar vi invandringen skarpt så att bara de med goda möjligheter att försörja sig själva tillåts komma hit. I och med att den första vägen ligger oerhört långt ifrån den samhällsmodell som vi har i Sverige så är begränsning av invandringen det enda realistiska alternativet.

Hur ofta gör tjejer slut?

Jag hade tyckt att det vore oerhört intressant att få en bild av hur vanligt det är att en kvinna avslutar relationen jämfört med omvänt. Men man får nog precisera vad man är intresserad av för att få en rättvisande bild. Egentligen är jag nog intresserad av hur ofta kvinnor i fertil ålder, säg 18-35, och som ser hyfsat bra ut, avslutar förhållande av anledningen att känslorna försvunnit eller liknande. Jag har försökt leta runt lite på nätet men jag tycker att det är svårt att hitta nån statistik. När jag sökte på svenska på Google Scholar så hittade jag en massa om genus och homosexuella relationer, ganska talande för den svenska inriktningen på sånt här. Jag skulle vilja känna till mer grundläggande fakta.  Jag hittade en undersökning, som jag tror var från yougov där de frågade om när relationer tagit slut. Men den delade bara in det i:

• Jag har bara avslutat förhållande
• Jag har bara blivit dumpad
• Jag har både blivit dumpad och har avslutat ett förhållande.

Och då var det fler kvinnor i första kategorin. Men denna statistik slätar ut skillnaden. Om en kvinna har dumpat 10 män så syns inte det i denna statistik.

Men om man tänker på hur det fungerar på Tinder och annan nätdejting så kan man kanske vänta sig att den ojämlikheten så finns där på nåt sätt även återfinns i påbörjade förhållanden. Om kvinnor avvisar långt fler män på Tinder efter att ha sett deras bilder, vore det sannolikt att de skulle avvisa fler män som de har lärt känna lite grann än omvänt. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få tag på denna data. Om man har tänkt sig att ge sig in i den ganska obehagliga dejtingsvängen så vore det intressant med lite statistik på hur stora chanser man har att få till en varaktig relation.

På Flashback finns en del att läsa, t.ex. det här:

”Satt och funderade lite här en dag efter att ha läst i relationsavdelningen och reflekterat över båda mej själv och min bekantskapskrets. Är det vanligare att tjejer helt oväntat gör slut för att ”känslorna avtagit?” Det kommer ofta som en blixt från klar himmel, tjejen som man såg framtiden med och älskade över allt annat har lämnat en för hennes känslor helt plötsligt inte är lika starka/inte finns kvar.

Jag påstår inte att det är något unikt, det är många killar som lämnar sina tjejer på liknande sätt också. Jag har själv gjort det, men då har det varit för att det inte känts rätt från början (ni vet fjärilar i magen, svävar på rosa moln), men man har kanske viljat ge det en chans och ibland har man även uttnyttjat läget lite bara för att ha någon att ligga med . Dock har dessa förhållandena varit kortvariga.

När man läser tjejers problem så handlar det oftast om att killen varit otrogen. Eller att hon är i ett förhållande där killen behandlar henne som skit. Han kanske slår henne, säger taskiga saker hela tiden och beter sej som en idiot. Endå stannar dessa tjejer kvar i förhållandet för att dom nånstans inbillar sej att det ska bli bättre.

Som kille blir man säkert partisk, men man lider verkligen med många killars berättelser här. Dom verkar alla vettiga shyssta killar som helt plötsligt bara blir dumpande för att tjejen inte vet vad hon känner längre.

Läser man många tjejers berättelser så tänker man ofta istället, men skyll dej själv för fan som är tillsammans med denna idiot. Att du inte lämnat honom för länge sedan! Har sett många tjejer IRL som inlett förhållanden med killar som man redan från första början insett kommer behandla tjejen illa, men dom lyssnar aldrig. Sen X antal månader/år senare kommer dom gråtandes om hur killen slagit henne/varit otrogen/behandlat henne som skit..och man tänker bara ”Vad var det jag sa…””

 

 

Biologiskt programmerad smärta

Man känner sig förödmjukad och kass när man blir dumpad. Det är tredje gången det har hänt i mitt liv. Den andra gången fullföljdes inte helt, så den räknas knappt.

Om man är socialistisk feminist så stödjer man ändå fri marknad för kärlek och sex. Jag har läst lite på Reddit om The Red Pill.

Här är en länk: Playing hard to get only works for men

Ganska flippat om det är så att en man som verkar mer engagerad och intresserad automatiskt blir mindre intressant som sexuellt objekt för kvinnor. Det verkar som att kvinnor är programmerade att bli kåta på män som är dominanta i någon mening och har hög social status. Blir inte feminismens idéer om jämställdhet ett jävla skämt mot bakgrund av det här? Jag tror att en kvinna kan vara attraherad av en man som tjänar mindre pengar. Men om mannen är fysiskt, psykiskt, socialt eller intellektuellt svagare tror jag att kärleken falnar. Och en kärlek som är beroende av att man ska vara den starkare parten, är den egentligen så mycket att sträva efter? Tappar du dina ledaregenskaper så kan kärleken försvinna. Det kanske är lite begreppsförvirring här. Det jag talar om är väl egentligen förälskelse. Men folk uttrycker det ofta som att de är kära.

Tjejen jag dejtade sa hon inte var kär längre, och jag är ganska säker på att en komponent var att jag blev för psykiskt svag i den relationen. Jag undrar hur vanligt detta är. The Red Pill uttrycker det som att män hamnar i fälla och uppvisar underdånigt beteende och blir då dumpade.

Ja just det, rubriken. Det sjuka med social smärta är att det är våra egna hjärnor som utsätter sig själva för det här. Vi har alltså funktioner för att bestraffa oss själva. På nåt sätt ska denna smärta få oss att göra rätt sak. Men det verkar som att den vill få oss till att försöka få tillbaka vårat ex. Kanske var det under vår evolutionära historia det enda att satsa på i sån här hemsk situation. Men i det moderna samhället är detta precis fel sak att försöka med när det finns massor av andra kvinnor.

Feministiska värderingar

Nedan följer en lista på värderingar och ideal som jag delar med feminismen (F).

• F är för en friare roll och friare klädkod för kvinnan i samhället.
• F vänder sig emot sexistiskt avfärdande av kvinnor (t.ex. ”de kan inte köra bil” eller ”de vet inte vad de vill”).
• F ser gärna fler kvinnor på prestigefyllda arbetsplatser.
• F ser gärna att pappor tar mer hand om barnen.
• F vill att det som man ska vara tillåtet att visa känslor eller uppvisa andra egenskaper som stereotypt ses som kvinnliga egenskaper.
• F vänder sig emot en snävt objektifierande och ytlig syn på kvinnor som sexuella objekt.
• F vill motverka att flickebarn behandlas sämre (eller till och med mördas) än gossebarn i vissa fattiga länder och att flickor inte ges möjlighet att gå i skola.
• F vill att unga kvinnor ska få rätt att välja om och när de vill gifta sig, och med vem.

Räcker det att hålla med om dessa punkter för att vara feminist? I så fall är jag det. Det som talar emot att jag är feminist är att jag sällan stödjer de åtgärder som föreslås från feministiskt håll för att åstadkomma ovanstående:

• Jag är emot inkvotering till arbeten och utbildningar
• Jag är emot att uppfostra barn totalt genusneutralt, det verkar vara viktigt för barn att identifiera sig som pojke eller flicka.

Och jag tycker det är ovetenskapligt att hävda att kvinnor generellt sett är mer förtryckta och mer missgynnade än män i samhället. (Eftersom frågan saknar avgränsning så är den i princip omöjlig att besvara.)

 

Det som inte fungerar

Åtgärder som inte fungerar per problemområde:

Jihadistisk terror — Handhjärtan

Överfallsvåldtäckter — Berätta för skolungdomar att de inte ska våldta

Attacker mot blåljuspersonal — Fler fritidsgårdar

Ungdomskriminalitet — Straffrabbat för unga

Hedervåld — Påstå att alla som väcker frågan är rasister

Problem i utanförskapsområden — Påstå att alla som väcker frågan är rasister

Hotfullt Ryssland — Nedrustning

 

 

Relationer

Mot bakgrund av att jag ringde och gjorde slut med min flickvän igår morse, och förstås funderade på om jag hade gjort rätt, så läste jag en antal artiklar på nätet om relationer och bråk, och kollade även på temat verbal och psykisk misshandel. Jag tittade bl.a. här:

http://www.varningstecken.n.nu/uttryck-av-verbal-misshandel

På den här sidan utgår de från att den som misshandlar är en man. En sak som jag kom att fundera på är följande dilemma:

1. Person A säger nånting elakt
2. Person B svarar med att hota med att göra slut om inte A hör upp med detta.

Men att hota med att göra slut är också elakt. Vem är då egentligen boven i dramat? Det ser ut som att A började processen, men vad som är elakt är svårt att definiera. Dessutom kan det ha föranletts av nånting som B sagt eller gjort.

En jobbig sak med att avsluta en relation, även om den har sina brister, är att det tar så lång tid innan man hittar en relation på samma nivå igen. I värsta fall så hittar man  aldrig en relation igen! Skräckinjagande! Men det funkar inte att leva på det sättet att man går runt och drivs av rädsla hela tiden. Om man är missnöjd med nånting så får man väl antingen försöka fixa det, göra slut, eller acceptera relationen som det är.  Det där med att acceptera relationen som den är har jag ganska svårt för.

Även en relation med brister har fördelar gentemot singelhushållet, t.ex. närhet, sex, och umgänge. Men jag vill att jag ska kunna ha högt förtroende för den som jag är ihop med. Att jag kan lita på att flickvännen inte sårar mig i onödan, försöker förstå mig om det är nåt jag är missnöjd eller orolig över.