Kritik mot polisen

När man hör om situationer där polisen blir bekastade med stenar och får sina bilar vandalisera, så tänker jag att polisens nuvarande svaghet är en följd av en politisk vilja att ha det så. Är du en rik stat som Sverige och som har makt att stifta lagar, så vore det möjligt att göra en polis som är hur stark som helst. Men visst, vi vill inte ha en polis som brukar övervåld. Men det är som att pendeln sedan länge svängde över till att handla om att begränsa polisers befogenheter och maktmedel. När vi på senare år har fått problem med kriminalitet, till stor del p.g.a. de växande utanförskapsområdena, så börjar vi sakta inse att vi har gjort polisen alldeles för svag för de nu rådande omständigheterna. Det svenska rättsväsendet har t.ex. de tre begreppen gripen, anhållen eller häktad. Ett gripande är det som händer först, därefter ska den gripne förhöras och efter det ska beslut om anhållande tas. Efter tre dagar som anhållen måste beslut om häktning tas. Häktad innebär att man sitter frihetsberövad i väntan på domstol och det finns andra regler för det. Man kan lätt se att dessa tidsfrister kan utgöra ett problem för det överansträngda svenska rättssystemet. Det är en förstås en avvägning mellan individers rättigheter och rättsväsendets möjlighet att arbeta. Men det verkar finnas ytterst lite förtroende för att polisen ska använda sin makt ansvarsfullt. Det är som att lagarna utgår från att polisen skulle missbruka sin makt att gripa någon ifall där inte finns andra lagar.

Källor:

https://polisen.se/Skane/Lagar-och-regler/Misstankt-gripen-anhallen-haktad/

http://lokaltidningen.se/polisen-efter-overfallsvaldtakten-darfor-gick-vi-ut-med-signalement-/20161215/artikler/161219814/1465

Gratislunchen

Jag börjar nu blir klar med Therese Uddenfeldts bok Gratislunchen — Eller varför det är svårt att förstå att allt har ett slut. Titeln syftar på uttrycket ”En lunch är aldrig gratis (Någon måste betala)” / ”There’s no such thing as a free lunch”. Temat är Peak Oil och hur dagens ekonomer och naturvetare beskriver problemet. Sverige har en hel del vattenkraft och kärnkraft, men den globala ekonomin i stort drivs av fossilt bränsle. Uddenfeldt besöker en plats i USA där fracking bedrivs och beskriver Norge resa genom oljeåldern. Politiskt går det inte att sälja in ett problem som in har någon lösning. Det går inte att få upp engagemanget för fråga som innebär att vi kommer att få det sämre och sämre och att det enda vi kan göra är att lindra fallet. Det är intressant hur hon fokuserar på motsättningen mellan å ena sidan ekonomerna, som betonar de andliga värdena och människans uppfinningsrikedom, och å andra sidan naturvetarna, som betonar de materiella begränsningarna. Ekonomerna framstår som vår tids astrologer som förr var kungarna behjälpliga med att tyda tecken i skyn. Till skillnad från jägare och samlare i ett primitivt samhälle nära naturen, så är invånarna i ett avancerat industriellt samhälle  ovetande om den resursexploatering som ligger till grund för deras existens. Jag rekommenderar boken starkt eftersom den inte bara innehåller en massa grafer utan även reder ut motsättningarna på ett mer humanistiskt (språkligt) sätt.

Sekulärt manifest mot politisk islam

I en gemensam förklaring kräver namnkunniga Islamkritiker en politisk kursväxel av den Tyska regeringen. Inte bara den islamistiska terrorismen måste med beslutsamhet bekämpas, utan även den bakomliggande ideologin — politisk islam.

Sekulärismen är lösningen
De senaste veckornas muslimska terrorattacker har chockerat och oroat många människor. Med tanke på dessa blodiga attentat, är nu en politisk kursändring nödvändig för att kunna försvara det öppna samhällets principer. Därför måste inte bara den islamistiska terrorismen bekämpas med beslutsamhet, utan även den bakomliggande ideologin — politisk islam.

Den tyska politiken måste inse farorna som utgår från denna religiösa rörelse. Politisk Islam har världen runt vunnit inflytande och utformat samhällen efter sina föreställningar: Apartheid mellan kvinnor och män, undertryckande av den fria sexualiteten, inskränkande av åsiktsfriheten, tvång till muslimsk klädsel, hot mot LGBTI-personer och icke-muslimer hör till vardagen i muslimskt styrda länder.

Det är förskräckande, att brott mot mänskliga rättigheter, antingen ignoreras eller accepteras av postmoderna kulturrelativister, under förevändning att det skulle vara ”tolerans”.

Även i Europa blir vi alltmer konfronterade med detta problem. De senaste åren har fler och fler moskéer byggts och muslimska organisationer har ökat sitt inflytande. Dessa organisationer understöds till största delen av de muslimska regeringarna i Saudiarabien, Turkiet och Iran, och företräder deras intressen i Europa. Visserligen försöker de distansera sig från den radikala Islam, men de strävar ändå delvis efter samma mål och är behjälpta av dess spridande av rädsla och terror.

Många människor från så kallade ”muslimska länder”, som har kommit till Tyskland, vill inte ha nånting att göra med dessa muslimska organisationer. Ändå påstår sig dessa reaktionära organisationer att de talar för 4 miljoner människor. Staten spelar med i detta farliga maktspel, istället för att ta de enskilda individerna, med alla sina olikheter, på allvar. Staten stärker därmed den felaktiga bilden av en förment gruppidentitet, som tjänar de muslimska Lobby-förbunden som politiskt instrument. Många människor fråntas därmed chansen att komma in ett öppet sekulärt samhälle.

Svaret är sekularismen

Först när lagar och regler konsekvent är sekulära i Tyskland, kommer det att finnas hopp för en lösning av dagens konflikter. Endast så kommer våra barn att  kunna växa upp tillsammans, utan hat och brutalitet, i ett mänskligare och fredligare samhälle. Endast så låter sig fanatism och radikalisering förhindras.

Därför är uppfyllandet av följande villkor nödvändigt:

  • En fullständig separation mellan religion och stat
  • Inget inflytande från religiösa särintressen på utbildningsväsendet, sjukvården, medier och den vetenskapliga forskningen.
  • Avskaffandet av religiösa lagar i familje-, civil- och Straffrätt.
  • Ett slut på diskriminering av LGBTI-personer, minoriteter med annorlunda världsåskådning, kvinnor, fritänkare, Ex-muslimer och andra.
  • Frihet till världsåskådning samt frihet att kritisera religioner.
  • Att alla människor är lika inför lagen.

Ifall den tyska staten ändrar sin politik och uppfyller dessa villkor, trängs inte bara den reaktionära muslimska rörelsen tillbaka, utan även det främlingsfientliga lägret i samhället. De rassistiska krafterna i Europa kunde påstå sig tala för alla missnöjda, endast i ljuset av alla obesvarade problem.

Vi som undertecknar denna förklaring, kräver därför att den Tyska regeringen genast genomför följande punkter:

  1. Brott mot mänskliga rättigheter ska under inga omständigheter tolereras.
  2. Staten ska upphöra med sin ”appeasementpolitik” och sluta med eftergifter till de muslimska organisationerna och förbunden.
  3. ”Integration” med hjälp av muslimska organisationer och förbund eller genom  moskéer måste upphöra.
  4. Politiska och ekonomiska avtal ska innehålla klausurer om efterlevnad av regleringar för mänskliga rättigheter.
  5. Etikundervisning skall ersätta religionsundervisning i skola.
  6. Simundervisning, sexualupplysning och klassresor är del av skolans utbildningsuppdrag.
  7. Staten ska införa ett slöjförbud för lärarinnor i grundskolan och för religionsomyndiga elever. Detta steg är nödvändigt, för att understödja flickor från strängt muslimska familjer i deras emancipationssträvande.
  8. Inga statliga pengar ska ges till moskéer och muslimska inrättningar eller för utbildandet av imaner vid universiteten. Istället ska sociala inrättningar skapas, som kan upplysa och ge råd till kvinnor och ungdomar samt LGBTI från muslimska sammanhang. Staten ska se till att fler socialarbetare och rådgivare ska utbildas för att kunna stödja drabbade människor.
  9. Alla människor är lika inför lagen. Inga speciella åtgärder på grund av religionstillhörighet.
  10. Världsåskådningsminoriteter, LGBTI-personer samt kvinnor och barn i flykingboenden måste skyddas av staten.

Översättning av text från http://hpd.de/artikel/islamkritiker-beziehen-gemeinsam-stellung-13414

SD

Det finns ett event på Facebook som heter ”Sverigedemokraterna ut ur Riksdagen”. Många verkar tycka att det är ett problem att SD överhuvudtaget är representerade i Riksdagen. Jag känner inte exakt till SD:s historia, men jag har förstått att den delvis är besvärande. Men grejen är att det fanns ett stort utrymme för ett invandringskritiskt parti i Sverige. Hade inte SD funnits så hade något annat parti med invandringskritisk agenda tagit form och vunnit framgångar. I stort sett alla europeiska länder har numera invandringskritiska partier med något olika bakgrund. Sannfinländarna (Finland),  AfD (Tyskland) och UKIP (Storbrittanien) började som EU-kritiska partier. SD m.fl. började som högernationalistiska partier. Invandring från framför allt muslimska länder är något som påverkar samhället på djupet. Vissa tror att en stor del att lösningen på många samhällsproblem vore att begränsa asylinvandringen. Det finns mycket statistik som visar på problemen relaterade till invandring. Samhällsfrågor går inte att avgöra matematiskt, men man kan åtminstone säga att de som är invandringskritiska med avseende på konsekvenserna för samhället har visst fog för sin hållning. Invandringskritiken är SD:s viktigaste punkt, och därmed har jag svårt att se att det skulle vara ett problem att SD är representerade i Riksdagen. Däremot hade man kunnat önska att det invandringskritiska parti som tog plats i Sverige hade haft en annan bakgrund. Men så fort SD började synas på den politiska radarn så blev strategin från de andra partierna att ta avstånd från SD. Detta hindrade att något annat parti skulle utveckla en invandringskritisk hållning. Ända tills i höstas då den stora vågen av migranter som kom via Turkiet och Balkan vände upp och ner på alltihop och framförallt Moderaterna formulerade en mer kritisk hållning till asylinvandringen.

Svenska värderingar

Per T Ohlsson skrev en artikel (När anden släpps ut) på temat och menade att detta svammel om svenska värderingar har blivit högsta mode. Han menade också att nationalismen är en farlig ande som ej ska släppas lös i politiken. Jag ser inte att detta tal om svenska värderingar skulle vara uppviglande. När Anna Kinberg Batra eller andra svenska politiker säger svenska värderingar  så tänker jag att de inte menar unikt svenska värderingar, utan snarare ”de värderingar som vi har i Sverige” vilka i princip är västerländska värderingar. Det finns en sån där karta över Traditionalism-Modernitet och på andra axeln kollektivism-individualism. Där hamnar Sverige, jämfört med andra länder, som en extrempunkt av modernitet och individualism. Man kan fundera över om vår ambition är, att nyanlända med sina bakgrunder ska anamma modernitet och individualism, och hur vi i så fall får dem till det. Det som definitivt inte är förenligt med svenska värderingar är väl t.ex. att kasta sten på blåljuspersonal eller när islamister vill införa sharia-lagar i förorter. Så på ett sätt tycker jag att svenska politiker har rätt när de säger att vi måste stå upp för svenska värderingar, även om man kunde önska att de vore lite mer tydliga och specifika.

Namedropping

Ok, här kan jag lista lite influenser som jag har haft dom senaste månaderna angående politik och sånt:

Ivar Arpi, Tino Sanandaji, Alice Teodorescu, Anna Dahlberg, Karin Sedvall, Thomas Gür, Rebecca Weidmo Uvell, Carolin Dahlman

Utländska:

Dr. Gad Saad, Karen Straughan, Sam Harris, ”Sargon of Akkad”, ”Amazing Atheist”

Polariseringen i Sverige

Samhället är splittrat, verkar det, i framförallt i två grupper: 1) De som tycker att man ska hjälpa den svage och 2) de som tycker att man ska en ekonomi som fungerar och att man ska rå om sitt eget hus först. Det är förstås en bred indelning. Den senare gruppen verkar ha varit på frammarsch den senaste tiden. Socialdemokraterna har anpassat sig och migrationsfrågan och gjort det svårare för asylsökande som vill komma och bo i Sverige. Vänsterpartiet och delar av Miljöpartiet samt vissa utomparlamentariska partier har inte rört sig någonstans och menar att första prioriteten är att hjälpa den svage. I vänster-narrativet var Panama-läckan oerhört välkommen, eftersom den visade hur de rikaste skor sig genom att undvika att betala skatt. Jag kan inte bedöma hur stor skatteflykten är. Men den relevanta frågan är ju hur mycket mer man skulle kunna få in genom förbättrade kontroller och avtal. Antagligen är det svårt att få tillbaka alla pengar eftersom det finns olika metoder att använda för att undvika skatt. Och om ett hål täpps till så används antagligen det näst bästa istället. I vänster-narrativet hade det räckt med att få ordning på skattesmitarna så hade resten av budgeten löst sig. Och resten kan man täcka upp med lån. Det är väl ändå rimligt att tänka sig att villkoren för samhällets svaga, som det heter, också spelar stor roll för budgeten. D.v.s. bidragsnivåerna för arbetslösa, sjukskriva, ny-anlända och så vidare spelar också en roll för de statliga och kommunala budgetarna. Och att det spelar en roll för hur ekonomin fungerar. På nåt sätt måste man väl ändå tillstå att höga bidrag konkurrerar ut vissa enkla jobb. Men varje försök att sänka dessa bidrag kommer att betraktas som ”ett slag mot de svaga”. Och den retoriken går hem i grupp 1. Min invändning är att höga bidrag är att betala människor för att göra ingenting när man kunde använda dessa pengar till att få människor att bidraga positivt till samhället. Annie Lööf hade bra förslag igår på Panora om enklare jobb, med lägre löner, i form av lärarassistenter, eller assistenter inom sjukvården. Min förutsägelse är att i takt med att vi får ett kulturellt och språkligt alltmer splittrat Sverige så kommer viljan att betala hög skatt att sjunka.