Mirakel

Man borde göra så att man går vetenskapligt tillväga och ställer upp i en tabell hur många dokumenterade mirakel respektive gud har gjort och hur många människor i nöd respektive gud har hjälpt, och sedan efter det välja sin tro. Hur många monoteistiska gudar kan sväva över jorden samtidigt?

Annonser

Gratislunchen

Jag börjar nu blir klar med Therese Uddenfeldts bok Gratislunchen — Eller varför det är svårt att förstå att allt har ett slut. Titeln syftar på uttrycket ”En lunch är aldrig gratis (Någon måste betala)” / ”There’s no such thing as a free lunch”. Temat är Peak Oil och hur dagens ekonomer och naturvetare beskriver problemet. Sverige har en hel del vattenkraft och kärnkraft, men den globala ekonomin i stort drivs av fossilt bränsle. Uddenfeldt besöker en plats i USA där fracking bedrivs och beskriver Norge resa genom oljeåldern. Politiskt går det inte att sälja in ett problem som in har någon lösning. Det går inte att få upp engagemanget för fråga som innebär att vi kommer att få det sämre och sämre och att det enda vi kan göra är att lindra fallet. Det är intressant hur hon fokuserar på motsättningen mellan å ena sidan ekonomerna, som betonar de andliga värdena och människans uppfinningsrikedom, och å andra sidan naturvetarna, som betonar de materiella begränsningarna. Ekonomerna framstår som vår tids astrologer som förr var kungarna behjälpliga med att tyda tecken i skyn. Till skillnad från jägare och samlare i ett primitivt samhälle nära naturen, så är invånarna i ett avancerat industriellt samhälle  ovetande om den resursexploatering som ligger till grund för deras existens. Jag rekommenderar boken starkt eftersom den inte bara innehåller en massa grafer utan även reder ut motsättningarna på ett mer humanistiskt (språkligt) sätt.

Guns, Germs and Steel

Nu är det i böran av Mars 2016 och jag har läst färdigt Vete, Vapen och Virus (eller Guns, Germs and Steel på engelska) av Jared Diamond. Den har undertiteln ” en kort sammanfattning av mänsklighetens historia under de senaste 13000 åren”. Grundtesen är att människors och folks olika öden på olika kontinenter till hög grad bestämdes av de geografiska och naturliga förutsättningar som fanns på olika platser. Det handlar om vilken befolkningstäthet och -volym som olika platser kan försörja. Och det handlar om vilka djur som fanns att tillgå som hus/matdjur och dragdjur. Och det handlar om vilka växter som kunde börja odlas. Det sista Jared skriver om i Epilogen handlar om bl.a. om skillnaden mellan Kinas utveckling och Europas utveckling.  Kina hade förutsättningar att bli enat lättare med få geografiska hinder. Europas geografi uppmuntrade en mångfald av stater. Detta gjorde att uppfinningar och nya tankesätt kunde slå rot lättare och det var därför Columbus till slut fick finansiering för sin Amerika-resa, trots att han hade fått avslag av andra kungligheter. I Kina däremot så hade en Kejsare beslutat att lägga ner alla skeppsvarv och sluta med upptäcksresor.

Vete, vapen och virus

Jag har börjat läsa Vete, vapen och av Jared Diamond. Jag hade läst den lite innan på engelska och på datorn men nu har jag fått låna boken på svenska. På sidan 80 läser jag:

Med matförråd kan man också försörja präster som tillhandahåller religiöst rättfärdigande av erövringskrig, hantverkare som till exempel framställer svärd och gevär och utvecklar andra tekniska hjälpmedel. Man kan vidare försörja skrivare som tar till vara betydligt mer ingående information än vad man annars kan lägga på minnet.

I realtidsstragispelen Age of Empires kan man utbilda präster som konverterar enheter från motståndarlaget till att vara en av dina. Inte så långt från verkligheten.

Asymmetrisk attraktionskraft

Från artikeln ”Happy guys finish last: the impact of emotion expressions on sexual attraction” kommer det här intressanta resultatet:

Mean Sexual attraction

Mean Sexual attraction

Vi ser att män rankas som mindre attraktiva av heterosexuella kvinnor än omvänt och att kvinnor får en attraktivitetsboost av att se le och se glada ut medan någon sådan effekt inte finns för män. Istället verkar de män som ler bli bedömda som de minst attraktiva, även om skillnaden inte är så stor jämfört med ett neutralt uttryck. Det attraktivaste känslouttrycket för män verkar vara stolthet. (Att uttrycka stolthet kan jag tycka känns ganska krystat när man står framför en kamera.)

Den här undersökningen är gjorda på studenter och det enda de behövde göra var att ange hur attraktiv de uppfattade en person på ett foto. Man skulle kunna tänka sig att resultatet skulle bli lite annorlunda om det hörde till försöket att de skulle träffa den här personen. Man kan tänka sig olika varianter.

Märk väl att männen och kvinnorna är enkelt klädda i vita t-shirtar. Generellt sett är kvinnor på foton annars klädda i mer utstuderade kläder / klänningar vilket torde ytterligare öka gapet i attraktionskraft.

Man kan lätt tänka sig att den här skillnaden får effekt på internetdejting som badoo, tinder eller dylikt där upplägget är nästan likadant i det att man ska ge tummen upp eller ner för personfoton som förevisas en.

Pessimism, kärlek och teknikutveckling

Går det att vara pessimistisk och kärleksfull samtidigt? Det vetenskapliga och skeptiska synsättet på världen framstår som hårt, kallt och kärlekslöst jämfört med det romantiska eller det kristna. Men jag tror man behöver kärlek även när man t.ex. håller på med vetenskap/forskning eller nån annan intellektuell verksamhet. Både forskning, teknikutveckling och mjukvaruutveckling tror jag kan vara psykiskt påfrestande verksamheter i det att det inte alltid är glasklart att man kommer framåt och bakslagen kan vara många. Det behövs nån slags grundläggande tro på att det kommer att gå vägen. Om man är helt pessimistisk, då har man redan givit upp och från början och försöker inte ens. Och det krävs nån slags kärlek till verksamheten och kollegorna eftersom intellektuellt och kreativt arbete inte kan drivas fram av rädsla och piskor. Många teknikprojekt tror jag däremot fastnar i så mycket organisatoriska och tekniska hinder att kärleken till arbetet med logiken och med att ordna och fundera blir strypt i ett tidigt skede. Jag tror att om en arbetsplats kan få till en positiv atmosfär i ett teknikutvecklingsprojekt så är mycket vunnet. Då gäller det att alla deltagare kan känna stolhet över och kärlek till sina bidrag. En ideal projektledare tänker jag mig är en som inte tar så mycket uppmärksamhet i per default utan ligger ganska lågt ändå tills det är nån knut i samarbetet som behöver lösas upp, t.ex. att ett beslut behöver tas. (Motsatsen till detta är en projektledare som ständigt avkräver statusrapporter om fortskridandet.) Sen är det inte säkert att man har en produkt som går att sälja men det är en annan femma.