Junip

Jag såg och hörde Junip Live i fredags på Babel. José Gonzales själv som sjunger i bandet är antagligen kändare än Junip. Jag var lite sömnig men jag gillade dom skarpt. I efterhand har jag lyssnat lite på Fieldsspotify. Jag får säga att dom hade lyckats med ljudet på Babel för det lät bättre och mer spännande än vad låtarna gör ur min stereo. Särskilt anslaget på José Gonzalés akustiska gitarr var skarpare, aggresivare live än på spotify. Anslaget har även varit framträdande i José Gonzales egna skivor. Det blir en spännvid mellan hans lugna nästan resignerade röst och det skarpa målmedvetna anslaget. Sammanfattningvis tycker jag det var riktigt bra live och ok på skiva. Jag tänkt så innan också, att lugna finstämda band gör sig bättre live, eftersom det höjer nerven. Musiken blir inte så utslätad och fläckfri. Istället tillåts drag i musiken av skarpare karaktär komma fram i dager. Ofta är också låtarna avsedda att vara mångbottnade och inte enbart tralliga. Det kan bli tydligare live. För lite hårdare och skränigare band kan det däremot bli för skramligt och simpelt utan skivproducentens magiska touch — ekon, effekter, syntslingor, inklippt musik eller vad det kan vara.

Annonser