Vattenkraftsdrivna fabriker

Jag var på ett föredrag i helgen som hölls av Andreas Malm som hade bjudits in av socialistiska partiet. Han är doktorand i humanekologi. (Ämnet handlar om förhållandet mellan människa och natur och men jag blir inte så värst mycket klokare av wikipedias artikel) Andreas Malm är bl.a. känd för att ha skrivit klimatboken ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. (Recension här) Det här seminariet hade istället fokus på arbetskraft, energi och teknik. Det första exemplet var från 1820-talets England. Frabrikerna inom textilindustrin hade fram till dess varit drivna av vattenkraft men man gick mer och mer över till att använda ångmaskiner som drevs med kol. En nackdel med vattenkraften är att den varierar beroende hur mycket det har regnat. En annat problem, menar Andreas Malm, var att arbetskraften som arbetade i dom vattenkraftsdrivna fabrikerna på landsbygden började ställa allt mer krav. Lösningen var att flytta in fabrikerna till städerna där billig och foglig arbetskraft fanns tillgänglig. Där drogs en paralell till vad som har hänt på senare tid. På 90-talet kunde man med hjälp av IT förlägga produktion till Kina där billig och foglig arbetskraft fanns. Han menar på att det finns fler exempel på liknande skeden under industrialismens historia. Gemensamt för dom är att man vill få bukt med ökade lönekostnader och bråkiga fack. Och för att göra det tar man till automatisering och att man förlägger produktionen nån annanstans. Han menar att vid varje automatiseringsrunda så har resultat blivit att man använder mycket mer fossila bränslen. Den frågan som lämnades öppen mot slutet av föredraget var om ”kapitalismen”, mot bakgrund av peak-oil, skulle kunna hitta nån ny energikälla för att understödja ytterligare en runda av automatisering. Eller om kapitalismen har en speciell bindning till fossil energi. Fusion, solenergi och geotermisk energi nämndes. Jag tycker det var ett intressant föredrag. En invändning mot hans beskrivning av industrihistorien är att det där framstår som att ”kapitalet” har en egen vilja att styra historiens gång. Jag ser det mer som att kapitalister, fabriksägare etc. testar en massa olika angreppssätt och sedan är det några som har turen att ha satsat på en bransch som visar sig ha framtiden för sig. D.v.s. dom kan inte påverka historiens gång och vad som kommer att slå, men den som har turen eller skickligheten att ha satsat på rätt häst blir rikligt belönad.

Jag vet att jag såg en dokumentär för några år sedan om den industrialiserade matproduktionen. Den handlade om att hur djur och natur behandlas respektlöst. Och om hur långt ifrån verkligheten dom rosiga föreställningar vi har om jordbruk och djurskötsel ligger ifrån verkligheten. Dom intervjuade politiker och företagsledare, bl.a. vd:n för Kraft Foods (eller dom det var Nestlé). Men det verkade inte som nån av dom var speciellt förtjusta i hur matproduktion ser ut, som att dom hade en passion för bedriva matproduktion på det sättet. Om ingen verkade heller egentligen ha någon större makt att påverka. För om vd:n skulle bestämma sig för att ändra allt, skulle det vara en enkel sak för styrelsen att göra sig av med vd:n om dom ogillar hans gärning. Och och styrelsen skulle låta vd:n hållas gäller det att konsumenterna accepterar högre priser etc och inte går till nåt annat företag som bedriver produktionen på det konventinella industrialiserade sättet. På det sättet tänker jag mig att ”kapitalet” ofta sitter i kläm.