Battlestar Galactica

Jag är inne på andra säsongen av Battlestar Galactica. Jag får nog erkänna att jag är lite hooked trots att jag uttalade mig kritiskt efter nästan hela första säsongen. Skrämmande porträtt av mänskligheten och dess robotar.

Lords of Kobol. Var Cylonerna skrivna i COBOL?

Din guide till revolution

”Gene Sharp är världens främsta expert på revolution genomförda med icke-våldsmetoder. Hans bok ”Från diktatur till demokrati” har smugglats över gränser runt om i hela världen av rebeller, upprorsmakare och andra motståndsgrupper. Utifrån boken har sedan motståndsgrupper i bland annat Egypten och Tunisien planerat de metoder de skulle använda för att störta diktaturerna.”

http://urplay.se/171757

På slutet handlar det om försök att använda icke-våldsmetoder i Syrien, så metoderna är väl inte helt felsäkra.

Homo insnöad

Visst är det konstigt vilken sorts människa man ska vara för att lyckas i dagens samhälle. Jag har tittat på en jävla massa avsnitt av House den senaste tiden. Grejen med House är att han alltid är påläst. Men man ser honom aldrig läsa medicinska tidsskrifter eller papers. Han är mer en skådespelare, en lustigkurre med ADHD, en intrigmakare. När skulle han suttit stilla och pluggat in allting. Och det behöver göras fortlöpande. Jag sticker ut hakan och påstår att jag är hyfsat normal. Om jag utgår från mig så är människan generellt sett känslig gentemot andra människors kroppspråk och gester. Jag kan se om en människa är trött, irriterad eller nervös. Jag kan ana om en person är dryg eller inställsam. (Snäll är ett luddigt begrepp.) Man kan ana om en människa verkar vara våldsam. Allt detta har varit överlevnadsteknik genom evolutionen. När det har handlat om att inordna sig, överordna sig, samarbeta, välja sina förtrogna undvika bråk o.s.v. Men den akademiska människan har egentligen ingen nytta av dessa färdigheter. Instället ska man vara extremt intresserad av tekniska detaljer, algoritmer, begrepp, definitioner, formler och läsa massor av publikationer inom ett smalt vetenskapligt område. Arbetstid innebär för dom flesta högutbildade tid vid datorn med minimal fysisk aktivitet. Jag tänker på allt det som vi per default är intresserade av:sociala interaktioner, amorösa känslor mellan personer, konflikter, att välja sida. Dessa intressen har du föga nytta av om du pluggar till en tenta. Det som får bloda att pumpa är att använda kroppen: lyfta tunga saker, putta kärror som fastnat i leran, släpa grenar o.s.v. Inget av detta är något som ingår i modern människas arbete.

Det är märkligt att så många lyckats inordna sig så pass bra i detta system. Jag tycker det blir svårare och svårare att fokusera på en sak ju äldre jag blir. Det blir uppenbart hur lite inverkan framsteg inom ett professionellt område har för min personliga utveckling. Om jag t.ex. arbetar på ett framgångsrikt företag som utvecklar användargränssnitt för mobila enheter, vad spelar det för roll för mig, på kvällen, eller på helgen. Om jag nu inte är sanslöst engagerad i frågor som rör användargränssnitt. Eller om jag t.ex. ”brinner” för klassificeringar av aktiva säten hos enzymer. Och om jag är det, är jag nog, betraktat på en normalfördelningskurva, inte helt normal.

Book of Eli

Vilken otroligt vacker och samtidigt korkad film. Den civiliserade världen har utplånats. Och, så har alla biblar bränts — för att dom hade varit orsaken till katastrofen (antagligen kärnvapenkrig) som hade inträffat. I slutet av filmen kommer huvudpersonerna till ett ställe där man försöker bygga upp ett bibliotek där man vill föra kunskapen vidare. Men fokus för filmen är alltså bibeln. Av all kunskap som vunnits på olika dyra sätt, t.ex. vad består gruset på månen av, eller hur livet i cellerna i våra kroppar fungerar, eller olika filosofiska verk: Det världen inte får förlora är en samling religiösa skrifter som hittats på av fårahedar i Mellanöstern för 2000 år sedan. Har någon hört talas om nåt ställe i mänsklighetens historia där det har rådit brist på religion? Den onde i filmen tror han ska öka sin makt och sitt territorium m.h.a. Bibeln. Religion är något som uppstår som en biprodukt av vårt tankearbete och våra känslor. Det kommer alltid att finnas religion att tillgå, även om vi spränger oss själva med kärnvapen så att nästan alla dör. Det var den första invändningen. Det andra som är korkat är att vatten är dyrt som satan: En flaska kostar 2 halsdukar och ett par handskar typ. Och dom lever ute i öknen. Man behöver dricka flera liter om dan. Hur fan går det här ihop sig? Det är 30 år sedan allting sprängdes och dom har knappt vatten att dricka, men överste-skurken har fortfarande fungerade bensinbilar och bensin att köra dom med. Plus en jävla massa vapen och ammunition. Det är lite som en korsning mellan ”The road” och Mad Max, och nånting annat. Man har sett ett hel gäng post-apokalypsfilmer i sina dagar eftersom det är ett fascinerande ämne. Men det är inte många som är i närheten av rimliga och som inte är fulla med självmotsägelser. Recension på MovieZine.

Generation kill

En serie i 7 delar som utspear sig under USA:s invasion av Irak, 3 veckor under våren 2003. Skådespelaren längst till vänster på bilden heter James Ransone. Han  är med i andra säsongen av the Wire, och spelar en labil individ med lillebrorskomplex som jobbar i hamnen i Baltimore. Han köper bl.a. en anka som han tar med till puben men som dör av alkoholförgiftning. I generation kill spelar han föraren av Humween och håller inte käften en sekund så länge har inte blir tillsagd.

Det är samma personer som står bakom Generation Kill som står bakom the Wire. De lyckas med att förmedla den vardagstristess som soldaterna upplever samtidigt som dom fruktar för sina liv. Även i The Wire finns den där känslan av vardag med. Vardagen för knarkkungar, knarklangare, pundare och poliser. Hur stört det än kan låta är Generation Kill ganska behaglig att se, det är ingen extra pålagd dramatisk musik. Kriget och besluten som kommer uppifrån ter sig märkliga ur soldaternas perspektiv. Dom försöker bara göra sitt jobb.

The times they are a-changin’

Jag är imponerad av Bob Dylan som funnit en så poetisk och allmängiltig bild av tider av förändring. Ett avsnitt av texten:

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won’t come again
And don’t speak too soon
For the wheel’s still in spin
And there’s no tellin’ who that it’s namin’
For the loser now will be later to win
For the times they are a-changin’

Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside and it is ragin’
It’ll soon shake your windows and rattle your walls
For the times they are a-changin’

Man kan lyssna på den från introt till filmen Watchmen (jag var inte så förtjust i den filmen vad jag minns, jag tror den var för blodig i mitt tycke)