Hur ofta gör tjejer slut?

Jag hade tyckt att det vore oerhört intressant att få en bild av hur vanligt det är att en kvinna avslutar relationen jämfört med omvänt. Men man får nog precisera vad man är intresserad av för att få en rättvisande bild. Egentligen är jag nog intresserad av hur ofta kvinnor i fertil ålder, säg 18-35, och som ser hyfsat bra ut, avslutar förhållande av anledningen att känslorna försvunnit eller liknande. Jag har försökt leta runt lite på nätet men jag tycker att det är svårt att hitta nån statistik. När jag sökte på svenska på Google Scholar så hittade jag en massa om genus och homosexuella relationer, ganska talande för den svenska inriktningen på sånt här. Jag skulle vilja känna till mer grundläggande fakta.  Jag hittade en undersökning, som jag tror var från yougov där de frågade om när relationer tagit slut. Men den delade bara in det i:

  • Jag har bara avslutat förhållande
  • Jag har bara blivit dumpad
  • Jag har både blivit dumpad och har avslutat ett förhållande.

Och då var det fler kvinnor i första kategorin. Men denna statistik slätar ut skillnaden. Om en kvinna har dumpat 10 män så syns inte det i denna statistik.

Men om man tänker på hur det fungerar på Tinder och annan nätdejting så kan man kanske vänta sig att den ojämlikheten så finns där på nåt sätt även återfinns i påbörjade förhållanden. Om kvinnor avvisar långt fler män på Tinder efter att ha sett deras bilder, vore det sannolikt att de skulle avvisa fler män som de har lärt känna lite grann än omvänt. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få tag på denna data. Om man har tänkt sig att ge sig in i den ganska obehagliga dejtingsvängen så vore det intressant med lite statistik på hur stora chanser man har att få till en varaktig relation.

På Flashback finns en del att läsa, t.ex. det här:

”Satt och funderade lite här en dag efter att ha läst i relationsavdelningen och reflekterat över båda mej själv och min bekantskapskrets. Är det vanligare att tjejer helt oväntat gör slut för att ”känslorna avtagit?” Det kommer ofta som en blixt från klar himmel, tjejen som man såg framtiden med och älskade över allt annat har lämnat en för hennes känslor helt plötsligt inte är lika starka/inte finns kvar.

Jag påstår inte att det är något unikt, det är många killar som lämnar sina tjejer på liknande sätt också. Jag har själv gjort det, men då har det varit för att det inte känts rätt från början (ni vet fjärilar i magen, svävar på rosa moln), men man har kanske viljat ge det en chans och ibland har man även uttnyttjat läget lite bara för att ha någon att ligga med . Dock har dessa förhållandena varit kortvariga.

När man läser tjejers problem så handlar det oftast om att killen varit otrogen. Eller att hon är i ett förhållande där killen behandlar henne som skit. Han kanske slår henne, säger taskiga saker hela tiden och beter sej som en idiot. Endå stannar dessa tjejer kvar i förhållandet för att dom nånstans inbillar sej att det ska bli bättre.

Som kille blir man säkert partisk, men man lider verkligen med många killars berättelser här. Dom verkar alla vettiga shyssta killar som helt plötsligt bara blir dumpande för att tjejen inte vet vad hon känner längre.

Läser man många tjejers berättelser så tänker man ofta istället, men skyll dej själv för fan som är tillsammans med denna idiot. Att du inte lämnat honom för länge sedan! Har sett många tjejer IRL som inlett förhållanden med killar som man redan från första början insett kommer behandla tjejen illa, men dom lyssnar aldrig. Sen X antal månader/år senare kommer dom gråtandes om hur killen slagit henne/varit otrogen/behandlat henne som skit..och man tänker bara ”Vad var det jag sa…””

 

 

Annonser

Biologiskt programmerad smärta

Man känner sig förödmjukad och kass när man blir dumpad. Det är tredje gången det har hänt i mitt liv. Den andra gången fullföljdes inte helt, så den räknas knappt.

Om man är socialistisk feminist så stödjer man ändå fri marknad för kärlek och sex. Jag har läst lite på Reddit om The Red Pill.

Här är en länk: Playing hard to get only works for men

Ganska flippat om det är så att en man som verkar mer engagerad och intresserad automatiskt blir mindre intressant som sexuellt objekt för kvinnor. Det verkar som att kvinnor är programmerade att bli kåta på män som är dominanta i någon mening och har hög social status. Blir inte feminismens idéer om jämställdhet ett jävla skämt mot bakgrund av det här? Jag tror att en kvinna kan vara attraherad av en man som tjänar mindre pengar. Men om mannen är fysiskt, psykiskt, socialt eller intellektuellt svagare tror jag att kärleken falnar. Och en kärlek som är beroende av att man ska vara den starkare parten, är den egentligen så mycket att sträva efter? Tappar du dina ledaregenskaper så kan kärleken försvinna. Det kanske är lite begreppsförvirring här. Det jag talar om är väl egentligen förälskelse. Men folk uttrycker det ofta som att de är kära.

Tjejen jag dejtade sa hon inte var kär längre, och jag är ganska säker på att en komponent var att jag blev för psykiskt svag i den relationen. Jag undrar hur vanligt detta är. The Red Pill uttrycker det som att män hamnar i fälla och uppvisar underdånigt beteende och blir då dumpade.

Ja just det, rubriken. Det sjuka med social smärta är att det är våra egna hjärnor som utsätter sig själva för det här. Vi har alltså funktioner för att bestraffa oss själva. På nåt sätt ska denna smärta få oss att göra rätt sak. Men det verkar som att den vill få oss till att försöka få tillbaka vårat ex. Kanske var det under vår evolutionära historia det enda att satsa på i sån här hemsk situation. Men i det moderna samhället är detta precis fel sak att försöka med när det finns massor av andra kvinnor.

Sjuk

Nu har jag varit sjuk i två dagar. I helgen umgicks jag med flickvännen som hade varit hemma från jobbet på fredagen. I lördags tränade jag till och med — jag kände mig rätt frisk då. Men sen på söndagen kände jag mig lite hängig och igår så fick jag feber. Jag har svårt att inte bli nojig när jag får feber. Det är svårt för mig att se positivt på livet när jag håller på att bli sjuk. På nåt sätt hör livsglädjen ihop med fysisk aktivitet eller att man känna sig kapabel och stark. Jag funderar på om den här hjärna-blod-barriären är trasig på mig så att virusar kommer rakt in i hjärnan och pajar till det. Men det är kanske inte så troligt. Jag tyckte det var lite deppigt att bli sjuk eftersom jag har varit lite småkrasslig veckorna innan, dock varit på jobbet hela tiden.

Att ta beslutet att fly

När man ser vilken misär flyktingar hamnar i, t.ex. på ön Lesbos, så kan man undra var hur desperata de måste ha varit för att ta beslutet att fly till Europa. Men då antar man att folk är fullt rationella och har fullständig information — inget av det stämmer helt och hållet. Eftersom ingen har fullständig information, särskilt inte en fattig migrant, så handlar besluten om att väga upplevda risker för olika alternativ mot varandra. Och riskbenägenheten varierar hos olika individer. Vissa människor, främst yngre män, är så riskbenägna att de gärna tar oerhörda risker för en chans till ett bättre liv. Det är heller inte så att allas vandring genom Europa har varit så mödofylld som beskrivs i länken ovan. De som reste när vädret var bättre har kunnat meddela kvarvarande släktingar att svårigheterna var överkomliga. Dessutom säljer flyktingsmugglarna historien så gott de kan att Europa kommer att välkomna dem med öppna armar. Om risken har underskattats och belöningen har överskattats (efter sju år i Sverige så har hälften jobb) så innebär det att flyktingen kan ha flytt trots att den föreliggande graden av nöd i hemlandet inte motiverade beslutet. Och omvänt: Att människor har stannat kvar trots att de borde ha flytt förekommer säkert också.

För vissa flyktingar har det varit en akut dödsfara det som motiverade den farofyllda resan till Europa. För andra har det kanske snarare handlat om att de inte kunde hantera utsiktslösheten och tristessen på de platser som de har befunnit sig på. (Se även Morgonsurs artikel här.)

Ett problem med att använda anekdoter för driva sin sak är att en enskild flyktings historia inte är representativ för hela gruppen flyktingar. Om en journalist intervjuar ett antal flyktingar så kan hen välja att publicera de ”bästa” berättelserna. Invandringsfientliga skribenter driver tesen att alla som kommer egentligen är ekonomiska migranter. Invandringspositiva skribenter driver tesen att alla som kommer var i dödsfara innan de for iväg.

Jag utgår från att det finns ett spektrum av nöd (från arbetslöshet till dödsfara) och ett spektrum av riskbenägenhet. När tristessen, vanmakten, utsiktslösheten, besvikelsen, nöden eller dödsfaran stiger över en viss tröskel så börjar individen fundera på att fly om hen tror att det är möjligt att skapa sig ett liv i ett annat land som erbjuder permanent uppehållstillstånd.

Asymmetrisk attraktionskraft

Från artikeln ”Happy guys finish last: the impact of emotion expressions on sexual attraction” kommer det här intressanta resultatet:

Mean Sexual attraction

Mean Sexual attraction

Vi ser att män rankas som mindre attraktiva av heterosexuella kvinnor än omvänt och att kvinnor får en attraktivitetsboost av att se le och se glada ut medan någon sådan effekt inte finns för män. Istället verkar de män som ler bli bedömda som de minst attraktiva, även om skillnaden inte är så stor jämfört med ett neutralt uttryck. Det attraktivaste känslouttrycket för män verkar vara stolthet. (Att uttrycka stolthet kan jag tycka känns ganska krystat när man står framför en kamera.)

Den här undersökningen är gjorda på studenter och det enda de behövde göra var att ange hur attraktiv de uppfattade en person på ett foto. Man skulle kunna tänka sig att resultatet skulle bli lite annorlunda om det hörde till försöket att de skulle träffa den här personen. Man kan tänka sig olika varianter.

Märk väl att männen och kvinnorna är enkelt klädda i vita t-shirtar. Generellt sett är kvinnor på foton annars klädda i mer utstuderade kläder / klänningar vilket torde ytterligare öka gapet i attraktionskraft.

Man kan lätt tänka sig att den här skillnaden får effekt på internetdejting som badoo, tinder eller dylikt där upplägget är nästan likadant i det att man ska ge tummen upp eller ner för personfoton som förevisas en.

Pessimism, kärlek och teknikutveckling

Går det att vara pessimistisk och kärleksfull samtidigt? Det vetenskapliga och skeptiska synsättet på världen framstår som hårt, kallt och kärlekslöst jämfört med det romantiska eller det kristna. Men jag tror man behöver kärlek även när man t.ex. håller på med vetenskap/forskning eller nån annan intellektuell verksamhet. Både forskning, teknikutveckling och mjukvaruutveckling tror jag kan vara psykiskt påfrestande verksamheter i det att det inte alltid är glasklart att man kommer framåt och bakslagen kan vara många. Det behövs nån slags grundläggande tro på att det kommer att gå vägen. Om man är helt pessimistisk, då har man redan givit upp och från början och försöker inte ens. Och det krävs nån slags kärlek till verksamheten och kollegorna eftersom intellektuellt och kreativt arbete inte kan drivas fram av rädsla och piskor. Många teknikprojekt tror jag däremot fastnar i så mycket organisatoriska och tekniska hinder att kärleken till arbetet med logiken och med att ordna och fundera blir strypt i ett tidigt skede. Jag tror att om en arbetsplats kan få till en positiv atmosfär i ett teknikutvecklingsprojekt så är mycket vunnet. Då gäller det att alla deltagare kan känna stolhet över och kärlek till sina bidrag. En ideal projektledare tänker jag mig är en som inte tar så mycket uppmärksamhet i per default utan ligger ganska lågt ändå tills det är nån knut i samarbetet som behöver lösas upp, t.ex. att ett beslut behöver tas. (Motsatsen till detta är en projektledare som ständigt avkräver statusrapporter om fortskridandet.) Sen är det inte säkert att man har en produkt som går att sälja men det är en annan femma.

Nätdejting

Nätdejting är ett välfungerade sätt att få dålig självkänsla. Jag har testat flera gånger och det funkar nästan varje gång. Det är klart man hade kunnat göra saker bättre. Skriva intressantare kommentarer få till snyggare foton att lägga till och så vidare. Men i grunden tror jag att svårigheten handlar om att män är mycket mer aktiva i sin försök att fånga kvinnors uppmärksamhet än omvänt. De attraktiva kvinnorna är spammade med dejterbjudanden så att intresset för en man som är en i mängden och inte utmärker starkt på ett positivt sätt blir väldigt svagt. Det är inte omöjligt för mig att få till en dejt via en sån sida eller app, det kan hända undantagvis. Men det är så motigt att det verkligen är på gränsen om man orkar med det.