Sjuk

Nu har jag varit sjuk i två dagar. I helgen umgicks jag med flickvännen som hade varit hemma från jobbet på fredagen. I lördags tränade jag till och med — jag kände mig rätt frisk då. Men sen på söndagen kände jag mig lite hängig och igår så fick jag feber. Jag har svårt att inte bli nojig när jag får feber. Det är svårt för mig att se positivt på livet när jag håller på att bli sjuk. På nåt sätt hör livsglädjen ihop med fysisk aktivitet eller att man känna sig kapabel och stark. Jag funderar på om den här hjärna-blod-barriären är trasig på mig så att virusar kommer rakt in i hjärnan och pajar till det. Men det är kanske inte så troligt. Jag tyckte det var lite deppigt att bli sjuk eftersom jag har varit lite småkrasslig veckorna innan, dock varit på jobbet hela tiden.

Annonser

Att ta beslutet att fly

När man ser vilken misär flyktingar hamnar i, t.ex. på ön Lesbos, så kan man undra var hur desperata de måste ha varit för att ta beslutet att fly till Europa. Men då antar man att folk är fullt rationella och har fullständig information — inget av det stämmer helt och hållet. Eftersom ingen har fullständig information, särskilt inte en fattig migrant, så handlar besluten om att väga upplevda risker för olika alternativ mot varandra. Och riskbenägenheten varierar hos olika individer. Vissa människor, främst yngre män, är så riskbenägna att de gärna tar oerhörda risker för en chans till ett bättre liv. Det är heller inte så att allas vandring genom Europa har varit så mödofylld som beskrivs i länken ovan. De som reste när vädret var bättre har kunnat meddela kvarvarande släktingar att svårigheterna var överkomliga. Dessutom säljer flyktingsmugglarna historien så gott de kan att Europa kommer att välkomna dem med öppna armar. Om risken har underskattats och belöningen har överskattats (efter sju år i Sverige så har hälften jobb) så innebär det att flyktingen kan ha flytt trots att den föreliggande graden av nöd i hemlandet inte motiverade beslutet. Och omvänt: Att människor har stannat kvar trots att de borde ha flytt förekommer säkert också.

För vissa flyktingar har det varit en akut dödsfara det som motiverade den farofyllda resan till Europa. För andra har det kanske snarare handlat om att de inte kunde hantera utsiktslösheten och tristessen på de platser som de har befunnit sig på. (Se även Morgonsurs artikel här.)

Ett problem med att använda anekdoter för driva sin sak är att en enskild flyktings historia inte är representativ för hela gruppen flyktingar. Om en journalist intervjuar ett antal flyktingar så kan hen välja att publicera de ”bästa” berättelserna. Invandringsfientliga skribenter driver tesen att alla som kommer egentligen är ekonomiska migranter. Invandringspositiva skribenter driver tesen att alla som kommer var i dödsfara innan de for iväg.

Jag utgår från att det finns ett spektrum av nöd (från arbetslöshet till dödsfara) och ett spektrum av riskbenägenhet. När tristessen, vanmakten, utsiktslösheten, besvikelsen, nöden eller dödsfaran stiger över en viss tröskel så börjar individen fundera på att fly om hen tror att det är möjligt att skapa sig ett liv i ett annat land som erbjuder permanent uppehållstillstånd.

Asymmetrisk attraktionskraft

Från artikeln ”Happy guys finish last: the impact of emotion expressions on sexual attraction” kommer det här intressanta resultatet:

Mean Sexual attraction

Mean Sexual attraction

Vi ser att män rankas som mindre attraktiva av heterosexuella kvinnor än omvänt och att kvinnor får en attraktivitetsboost av att se le och se glada ut medan någon sådan effekt inte finns för män. Istället verkar de män som ler bli bedömda som de minst attraktiva, även om skillnaden inte är så stor jämfört med ett neutralt uttryck. Det attraktivaste känslouttrycket för män verkar vara stolthet. (Att uttrycka stolthet kan jag tycka känns ganska krystat när man står framför en kamera.)

Den här undersökningen är gjorda på studenter och det enda de behövde göra var att ange hur attraktiv de uppfattade en person på ett foto. Man skulle kunna tänka sig att resultatet skulle bli lite annorlunda om det hörde till försöket att de skulle träffa den här personen. Man kan tänka sig olika varianter.

Märk väl att männen och kvinnorna är enkelt klädda i vita t-shirtar. Generellt sett är kvinnor på foton annars klädda i mer utstuderade kläder / klänningar vilket torde ytterligare öka gapet i attraktionskraft.

Man kan lätt tänka sig att den här skillnaden får effekt på internetdejting som badoo, tinder eller dylikt där upplägget är nästan likadant i det att man ska ge tummen upp eller ner för personfoton som förevisas en.

Pessimism, kärlek och teknikutveckling

Går det att vara pessimistisk och kärleksfull samtidigt? Det vetenskapliga och skeptiska synsättet på världen framstår som hårt, kallt och kärlekslöst jämfört med det romantiska eller det kristna. Men jag tror man behöver kärlek även när man t.ex. håller på med vetenskap/forskning eller nån annan intellektuell verksamhet. Både forskning, teknikutveckling och mjukvaruutveckling tror jag kan vara psykiskt påfrestande verksamheter i det att det inte alltid är glasklart att man kommer framåt och bakslagen kan vara många. Det behövs nån slags grundläggande tro på att det kommer att gå vägen. Om man är helt pessimistisk, då har man redan givit upp och från början och försöker inte ens. Och det krävs nån slags kärlek till verksamheten och kollegorna eftersom intellektuellt och kreativt arbete inte kan drivas fram av rädsla och piskor. Många teknikprojekt tror jag däremot fastnar i så mycket organisatoriska och tekniska hinder att kärleken till arbetet med logiken och med att ordna och fundera blir strypt i ett tidigt skede. Jag tror att om en arbetsplats kan få till en positiv atmosfär i ett teknikutvecklingsprojekt så är mycket vunnet. Då gäller det att alla deltagare kan känna stolhet över och kärlek till sina bidrag. En ideal projektledare tänker jag mig är en som inte tar så mycket uppmärksamhet i per default utan ligger ganska lågt ändå tills det är nån knut i samarbetet som behöver lösas upp, t.ex. att ett beslut behöver tas. (Motsatsen till detta är en projektledare som ständigt avkräver statusrapporter om fortskridandet.) Sen är det inte säkert att man har en produkt som går att sälja men det är en annan femma.

Nätdejting

Nätdejting är ett välfungerade sätt att få dålig självkänsla. Jag har testat flera gånger och det funkar nästan varje gång. Det är klart man hade kunnat göra saker bättre. Skriva intressantare kommentarer få till snyggare foton att lägga till och så vidare. Men i grunden tror jag att svårigheten handlar om att män är mycket mer aktiva i sin försök att fånga kvinnors uppmärksamhet än omvänt. De attraktiva kvinnorna är spammade med dejterbjudanden så att intresset för en man som är en i mängden och inte utmärker starkt på ett positivt sätt blir väldigt svagt. Det är inte omöjligt för mig att få till en dejt via en sån sida eller app, det kan hända undantagvis. Men det är så motigt att det verkligen är på gränsen om man orkar med det.

Panpsychism

David Chalmers

David Chalmers

Max Tegmark was on Skavlan a week ago, and because of that I started looking for any lecture online by him. I found one in which he was talking about the works of David Chalmers, who is a philosofer in the area of consciousness (medvetande). And I also listened to a lecture by David Chalmers. The question he is trying to investigate is why there is such a thing as consciousness. They argue that you could imagine a world which we behave like we do here, but where we would lack consciousness. But that isn’t the case, consciousness is something that exists. To explain this they resort to some kind of Panpsychism — that consciousness in varying degrees are present everywhere. Just as the force of gravity is present everywhere at varying degrees. Max Tegmark seeems to be of the opinion that consciousness is not substrate-specific. Just as waves are not specific to water, consciousness would not be specific to biological brains. The conditions for consciousness would instead be linked to certain information processing capabilities. This is a bit over the top and it’s hard to say if they are geniuses or geniuses gone crazy. The problem of how consciousness emerges is referred to as ”the hard problem” regarding the brain, while how the brain actually performs it’s computation is an ”easier” problem, even though that seems super difficult.

Lectures:

Max Tegmark at TEDxCambridge 2014

David Chalmers, TED-talk March 2014

Here is also an existensial comic about it.

Spegel

”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är!”

Den gamla historien om spegeln som kände allas skönhet ger en indikation om att spegeln alltid har förknippats med ett visst mått av ångest. Vad spegeln i verkligheten inte kunde kan däremot internet och dess uppsjö av profilbilder på sociala medier. Det sägs även att kvinnor har påverkats mest negativt av skönhetsfixering. Jag misstänker att vi kommer att få se en mer jämställd situation även på det området.

Jag började läsa lite på en antropologisk artikel om olika medvetandemodus / consciuouness modes. Här står det bl.a.:

”Mirrors only became common in the nineteenth century; before, they were luxury items owned only by the rich. Access to mirrors is a novelty, and likely a harmful one.”

Och att urinvånare som för första gången får se sina spegelbilder blir förskräckta:

www.ribbonfarm.com/2015/01/08/ritual-and-the-consciousness-monoculture