Gratislunchen

Jag börjar nu blir klar med Therese Uddenfeldts bok Gratislunchen — Eller varför det är svårt att förstå att allt har ett slut. Titeln syftar på uttrycket ”En lunch är aldrig gratis (Någon måste betala)” / ”There’s no such thing as a free lunch”. Temat är Peak Oil och hur dagens ekonomer och naturvetare beskriver problemet. Sverige har en hel del vattenkraft och kärnkraft, men den globala ekonomin i stort drivs av fossilt bränsle. Uddenfeldt besöker en plats i USA där fracking bedrivs och beskriver Norge resa genom oljeåldern. Politiskt går det inte att sälja in ett problem som in har någon lösning. Det går inte att få upp engagemanget för fråga som innebär att vi kommer att få det sämre och sämre och att det enda vi kan göra är att lindra fallet. Det är intressant hur hon fokuserar på motsättningen mellan å ena sidan ekonomerna, som betonar de andliga värdena och människans uppfinningsrikedom, och å andra sidan naturvetarna, som betonar de materiella begränsningarna. Ekonomerna framstår som vår tids astrologer som förr var kungarna behjälpliga med att tyda tecken i skyn. Till skillnad från jägare och samlare i ett primitivt samhälle nära naturen, så är invånarna i ett avancerat industriellt samhälle  ovetande om den resursexploatering som ligger till grund för deras existens. Jag rekommenderar boken starkt eftersom den inte bara innehåller en massa grafer utan även reder ut motsättningarna på ett mer humanistiskt (språkligt) sätt.

Bortautomatiserade jobb

Stiftelsen för Strategisk Forskning har gjort en lista på jobb som kan komma att övertas av robotar eller maskiner inom 20 år. Här är en länk till hela rapporten på svenska:

http://www.stratresearch.se/Documents/Folder.pdf

Här är en sammanfattning av Sveriges Radio:

sverigesradio.se

Från artikeln:

Datorer tar över

Någorlunda absurt att de listar dessa yrken med sannolikheter angivna med decimaler! Listan fortsätter en bra bit till ända ner till Präster, Skogsmästare m.fl. för vilka sannolikheten att de ersätts sägs vara 0.8%. Jag hittar ingenstans exakt hur de har gissat sig till dessa decimaler.

Antifragile

Antifragile

Jag läser fortfarande den här boken, Antifragile — how to live in a world we don’t understand, skriven Nassim Nicholas Taleb. Han har mycket åsikter och anektdoter, som när hans far blev skjuten av militärpolis och kulan blev kvar i kroppen resten av hans liv. Hans poäng med den anekdoten var nånting han kallar ”Skin in the game”, att man måste riskera nånting för sina åsikter och förutsägelser, annars bör man inte tas på allvar. Ekonomiska prognosmakare t.ex. behöver inte lida nånting om deras prognoser inte slår in. Spekulerare som använder sina egna pengar däremot kan råka på stora förluster. Vidare tycker han att Ray Kurzweil, som vill överföra sin hjärna till en dator och leva för evigt, är lika äcklig som Hugh Hefner.

Mr. Taleb

Mr. Taleb är en orginell åsiktsfabrik. Han försvarar religionen som ett försvar mot scientismen. Att blint tro på sina egna (ofullständiga) teorier. Half-knowledge is more dangerous than ignorance (okunskap).

Han respekterar Craig Venter men tycker att forskningsmålet att skapa artificiellt liv är vanvettigt. ”Putting a technology like this in the hands of humans is like giving explosives to small kids”.

Det centrala begreppet Antifragile går kanske lättast att förklara med evolution. Varje svårighet som en art utsätts för, gör arten starkare bildligt talat. En porslinskopp däremot, blir inte starkare av varje stöt.

Boken är en fortsättning på hans bok Black Swan, the high impact of the highly improbable.

Här är en annan recension från The Guardian som bl.a. skriver att boken är full av hybris.

Debatt om krisen i Europa

Angående den diskussionspanelen i TV: Europeans must fight against global banking cartel: Analyst

Med på debatten är:

Sean O’Grady: Ekonomijournalist från the indepedent.
Chris Dorsey: Bankhatare
Ian Williams: Keynsian, vänstergubbe

Om ni klickar på länken så ser ni artikeln som beskriver TV-inslaget endast tar upp det som Chris Dorsey säger. Sea O’Grady talar om att det största problemet är att dom sydeuropeiska länderna saknar konkurrenskraft. Chris Dorsey säger att det är bankerna styrning som är avgörande. Ian Williams tycker att man ska spendera sig ur krisen. Hur fan då undrar jag. Sean O’Grady svarar på en fråga om man bara borde höja skatterna för dom rika. Svaret blir att det antagligen inte kommer fungera eftersom 1) Det finns antaligen inte tillräckligt många rikingar 2) Rikingarna är bra på att fly undan skattepålagor.

Jag är kritisk mot utformningen av bankväsendet och sättet på vilket krediter skapas vid lån. Men jag tror Sean O’Grady har rätt i att oavsett vad man gör med bankerna så måste ett land kunna erbjuda produkter som efterfrågas till rätt pris för att kunna få köpkraft att handla för i andra länder.

A study in global systemic collapse

”Maintaining complexity is a battle against entropic decay, and growing complexity is a battle against the universal tendency towards disorder. If you do not keep putting energy into something, it decays, and by decaying approaches equilibrium with its environment. Complexity growth is thus also dependent upon rising energy flows.”

from

Trade-Off
Financial System Supply-Chain Cross-Contagion:
a study in global systemic collapse.
by David Korowicz

Reported by businessinsider.com.

Peugeot och Hollande

Vem är mest förvirrad av biltillverkaren Peugeot och Frankrikes president Francois Hollande? Jag röstar på Hollande. Det är klart att den höga lönekostnaden i Frankrike gör det svårt att konkurrera med andra länder med låga löner. Vi har en överproduktion av bilar i Europa vad jag kan läsa mig till. Finns det nån slags acceptans av detta faktum av Frankrikes president? Det verkar inte så. ”Bland annat ska man skapa incitament för den franska befolkningen att köpa inhemska bilar och särskilt stödja utvecklingen av hybridbilar och andra miljövänligare alternativ.” Incitament att köpa inhemska bilar är likvärdigt med strafftullar, som jag antar att Frankrike har skrivit på avtal om att dom inte ska ha. När oljan blir dyrare och mindre ymnig kommer vi att få mindre bilåkande och färre bilägare. Bussar kan vara en bra ide. Eller varför inte släp med passagerarsäten så att en bil kan dra ett tjog med människor, om det nu kan godkännas ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Ekologi och ekonomi

Ekologer brukar tycka att det är en dålig sak att föra in t.ex. råttor eller kaniner till område där dom aldrig har funnits innan. Arterna som lever där har ingen försvar mot dessa nya arter. Det kan leda till utslagning av inhemska arter. Råttorna äter upp äggen för fåglarna fattar inte att dom måste gömma äggen högt uppe i träden och liknande. Men, ekonomer verkar ha en helt annan inställning. Alla ska öppna upp sina marknader för internationell konkurrens. Och resultatet blir då att råttan McDonalds äter upp andra inhemska restauranger utan feta varumärken och reklam. Det är ju säkert så att råttan har vissa fördelar, den är en generalist, den är smartare än många andra djur. Men ekologer verkar inte köpa detta som ett tillräckligt bra skäl att släppa in råttor på öarna runt Nya Zeeland och så vidare. Jag hävdar att ekonomernas hävdande att internationell konkurrens leder till de bästa av världar vilar på skakig grund. Om målet är att producera så mycket prylar så billigt (kortsiktigt ekonomisk, utan hänsyn till miljön) som möjligt så kan det funka. Men välbefinnande hos människor har mer med trygghet och gemenskap att göra än med mängder av stavmixrar, tv-antenner och nike-skor för bebisar. Jag gillar inte heller nationella (inom landet) kedjor. Då är det nån som tänkt ut hur allt ska fungera, vad som ska finnas på menyn, hur inredningen ska se ut, uppförandekodexer o.s.v. Kedjornas fördel är att eftersom allting redan är uttänkt så är det bara att hämta in billig arbetskraft från gatan som utför arbetet som redan är utttänkt i förväg. Men just att få vara självständig och komma fram till lösningar själv, är ju det intressanta. Jag kan tänka mig systemvetare/datavetare (vilket många av mina vänner är) appeleras av att dom tänker ut ett koncept och sedan är det ett fotfolk som sedan utför det enligt instruktioner. Men det blir oinspirerande för dom som gör jobbet.

Globalisering

Fördelar:

1. Billigare datorer, mobiltelefoner, cyklar, tvättmaskiner, radioapparater, tv-spel.
2. Billigare kläder, mat, sportaccessoarer etc.
3. Tillväxt av handelssektor som säljer importerade varor.
4. Större inkomster för länder med låga löner?

Nackdelar:

1. Arbetslöshet, svårt att veta hur man ska anpassa sig till arbetsmarknaden. Lågt självförtroende hos dom som inte tillhör eliten på arbetsmarknaden.

2. Större koncentration av förmögenheter hos aktieägare till globala företag med högre vinster.

3. Större och snabbare exploatering av skog. Brytning av metaller med skadlig miljöpåverkan.

4. Utförsel av naturresurser t.ex. olja ur s.k. bananrepubliker i oförädlad form — bananrepublikerna får lågt utbyte för sina naturresurser och endast en liten korrumperad elit berikas i bananrepubliken.

The Wealth of Nature


Här nedan följer en översättning från engelska till svenska av en del av inledningen till John Michael Greers bok The Wealth of Nature (2011-06-01).

The Wealth of Nature — Economics as if survival mattered

Naturens rikedomar

(Ekonomi med perspektivet att överlevnad är viktigt)

För över 200 år sedan publicerade den skottiske filosofen Adam Smith boken The Wealth of Nations som mer eller mindre la grunden för det vi idag kallar nationalekonomi. Han centrala tes är att marknadsekonomin sköter sig bäst själv och att statliga ingripanden är överflödiga eller skadliga. Denna tes föll i god jord bland entreprenörer och kapitalister som ville tjäna så mycket pengar som möjligt och som ville slippa alla störningsmoment som staten hittade på. På Adam Smiths tid fanns ej det inga ekonomer, men idag är dom en prominent grupp inom samhällets intellektuella. År 1968 instiftades ett pris i ekonomi till Alfreds Nobels minne av riksbanken. Ekonomerna ville bli sedda som riktiga och viktiga vetenskapsmän.

Från och med runt 1980 försökte många av dom industraliserade länderna att röra sig mot en ”renare” marknadsekonomi. Man försökte med avregleringar och med att lägga ut almännnyttig service på entreprenad. Många har försökt förklara och bedömma ekonomernas tillkortakommanden vad gäller att förutse effekterna av sina råd om avregleringar och utförsäljningar. Den här boken menar att för att nationalekonomin ska bli verkligt relevant och användbar för samhället krävs mer än lite småjusteringar av dom ekonomiska teorierna som har sin upprinnelse i Adam Smiths teser. Man kan jämföra med astronomen Cladius Ptolemy vars klara och övertygande läror bestämde riktningen för astronomin dom efterföljande 1000 åren. Ptolemy antog att jorden var universums centrum. De astronomer som följde i Ptolemys fotspår blev tvungna att uppfinna alltmer komplicerade work-arounds för att förklara himlakropparnas rörelser ända tills Copernicus insåg att jorden kretsade kring solen och inte tvärtom. På samma sätt är nationalekonomin i skriande behov av en Corpenicansk revolution. Copernicus motsvarighet inom ekonomin skulle kunna vara Ernst Friedrich Schumacher, född 1911. Han kom att bli inblandad i utvecklingsfrågor i tredje världen och var även engagerad i en brittisk organisation för ekologiskt jordbruk. Med denna bakgrund kunde han se igenom den ideologiska och världsfrånvända dimma som utgör en stor del av dom nationalekonomiska teorierna.