Revirtänkande

SD har större stöd bland män än bland kvinnor (24% av männen jämfört med 15% av kvinnorna enligt Expressen). När journalister kommer till utanförskapsområden och jagas bort av boende där, så görs det också just av män. Jag funderar på om båda dessa fenomen kan bero på ett större revirtänkande hos män än hos kvinnor.  Det är vanligt i naturen att djur hävdar revir med hot om våld. Och när naturfolk närmar sig för dem okända stammar är det med extrem försiktighet och rädsla. De kan inte veta om den andre stammens avsikter och ett möte dem emellan kan mycket ha dödlig utgång. Revirtänkande och främlingsfientlighet rimmar illa med civilisationens ideal. Framförallt i fallet att en grupp unga män hävdar revir i ett bostadsområde i Sverige, som i statsvetenskaplig mening borde vara del av samma revir. Och förlängningen tänker vi oss nog hela västvärlden eller rentav hela den moderna världen som del av samma civilisation och revir. Men när nya människor med annan kulturell och språklig bakgrund (och som ser annorlunda ut) dyker upp i stor skala, testas dessa ideal. Vissa håller kvar vid idealen om en civilisation och alla människors lika värde utan kompromisser medan andra tenderar vilja försvara den egna stammens välfärd och bemöter de nya människor med skepsis eller rentav fientlighet. I ärlighetens namn måste väl sägas att det finns numerära gränser för toleransens och acceptansen. Om de nya människorna är för många är det knappt tal om att välkomna nya människor in i gemenskapen, snarare är det så att den gamla gemenskapen bryts upp och en ny sammansättning skapas. Men om vi bortser från det, så går det ändå hävda att det är sunt med en viss skepsis inför nya människor. Föräldrar ber inte vilt främmande män (eller kvinnor) att passa deras barn. Och man kan strikt taget inte veta att samma normer om beteende gäller i den främmande gruppen, eller vad den främmande gruppen har för inställning till dig. Enligt den antirasistiska ideologin så ska inga skillnader göras mellan och folk och folk. (Och alla oavsett bakgrund ska vara välkomna överallt och få ekonomiskt bistånd om de behöver.) Men det är inte riktigt så vi människor fungerar. Antirasismen försöker föra över stamtänkandet till att uppdelningen ska gå mellan de som omfamnar antirasismens ideologi till fullo och de som faller till föga. En viss risk verkar finnas att antirasismens förkämpar har överseende med rasism som finns inom den nya och något underordnade gruppen som ska välkomnas in i gemenskapen. Denna tendens till överseende mot övertramp och brott som begås av individer i den främmande gruppen ökar sedan motsättningarna mellan revirtänkande SD-anhängare och antirasistiska företrädare. Det vi har sett i höst när frågan har ställts på sin spets, är att den absolutistiska antirasismen har förlorat. Vad är budskapet i den här texten kanske läsaren frågar sig? Kanske att den absolutistiska antirasismen ställde orimligt höga moraliska krav på människor, och som de inte levde upp till, detta behöver inte tolkas som att människor är onda.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s