Religionens underläge

Det kan tyckas taskigt att kritisera troende och utövare av en religion då de har ett slags underläge i det att de inte kan bevisa eller styrka det som de tror på. Och enligt ett tankemönster så är man inte god om man kritiserar någon som är i underläge. Vidare så finns det alltid i de religiösa skrifterna en mängd påståenden som går från felaktiga och bisarra till inhumana. Ska en kristen eller muslim lastas för vad som skrevs för över tusen år sedan i annan miljö? I slutändan tycker jag nog ändå svaret är ja. Har man skrivit under på en religion som vördar en viss bok som helig och denna bok innehåller en mängd oacceptabla påståenden så har man att svara för detta. Jag tror att religiösa människor är som folk är mest. Man vill ha det bra, man vill ha det skönt och man vill leva sitt liv. Mustafa Can skriver en artikel i SVD på det temat med titeln ”Margareta, jag och min familj är kassa på jihad” (www.svd.se/margareta-jag-och-min-familj-ar-kassa-pa-jihad).

Visst, jag tror inte att de flesta religiösa stöder de konstigaste passagerna i de heliga skrifterna om att man får ta slavar men bara de som är icke-troende, eller vad det nu kan vara för något. Mustafa Can verkar hur trevlig och bildad som helst. Men genom att ändå stödja religionen utan att klart ta avstånd från de märkliga passagerna ger han trovärdighet till religionen. Extremisterna har höjt upp trovärdigheten till max för sin bok och tolkar texterna bokstavligt. Om alla måttfulla troende hade på tydligt sätt tagit avstånd från delar av sin religion så hade även i förlängningen extremisterna förlorat i styrka. Men de måttfulla religiösa människorna visar oftast istället upp en intellektuell och moralisk slapphet inför de påståendena som sprids via deras religion.

Jag läser i Vete, vapen och virus av Jared Diamond att ”med matförråd kan man också försörja präster som tillhandahåller religiöst rättfärdigande av erövringskrig”. Kristendomen har tjänat som rättfärdigande av erövringskrig och missionerande i Mellanöstern, Nord- och Sydamerika och Afrika. Islams utbredning under 600-talet och framåt var starkt associerat med politiska maktsträvanden.

Anledningen till att kristendomen idag framstår som mer sympatisk än islam är att kristendomen har fått finna sig i att leva i sekulära stater där religionen har fått en underordnad roll. I enlighet med parollen makt korrumperar har kristendomen blivit mer sympatisk i och med att dess makt försvann. I muslimska länder verkar religionen däremot ha haft fortsatt starkt inflytande. Islam har inte blivit utsatt för upplysningsidealens religionskritik i samma utsträckning som kristendomen. Därför verkar det vara en större kulturkrock mellan islam och den sekulära världen än mellan kristendomen och den sekulära världen.

Jag menar att det är av största vikt att man får kritisera religionens idé utan att man för den skull blir anklagad för att vara emot en hel folkgrupp. Visst finns det andra sammanhang än religiösa där oacceptabla påståenden och ideal sprids, men där brukar de offentliga samhället vara bättre på att fånga upp och kritisera sånt. Politiska OCH religiösa rörelser ska kritiseras för sina skrifter och påståenden, det ska inte gå att vifta med religionskortet för att slippa ansvar.

Annonser

6 thoughts on “Religionens underläge

  1. Jesus, vad du attackerar tunga ämnen nuförtiden. Tänker ungefär att det finns flera saker som gör att man ska tänka sig för när man diskuterar religion, exempelvis:

    1. religion är personligt, känsloladdat och många identifierar sig starkt med sin religiösa hållning.
    2. man tror sig ofta veta mer om andras religioner än vad man faktiskt gör.
    3. religionen ganska ”diffusa” natur gör det generellt ganska svårt att kommunicera kring religion. Även inom-religiösa diskussioner måste vara ganska svåra att föra eftersom mycket handlar om tro, känslor, gudsbilder, tolkningar mm.

    Man ska nog tänka på samma saker som man alltid borde göra när man diskuterar något ( se tex här http://www.csc.kth.se/utbildning/kth/kurser/DA2210/vettig13/Seminarier/DiagramAnderberg.pdf ) bara att man ska vara lite extra noggrann.

    En annan tanke jag hade var det här med att ta avstånd från olika passager i religiösa texter. Det känns som att krav på den typen av offentliga ställningstaganden bättre passar religiösa/politiska ledare och institutioner än till synes religiöst ointresserade skribenter.

  2. Visst, det är känsloladdat och det finns mycket identitetskänsla i tillhörandet av en religion. Men en individ är mer än sin religionstillhörighet och jag tycker att man kanske underskattar en religiös persons intellekt om man menar att denne inte tål religionskritik.

    • Ja, artikeln är hyfsat välskriven ytligt sett. Men märkvärdigt hur någon med några paragrafer kan vifta borta grunden för den forskning som hundratals ansedda institut bedriver. Indicierna och bevisen för evolutionen fyller hela bibliotek skulle jag vilja påstå. Den biologiska forskningen idag håller förstås inte på att bevisa evolutionen, utan snarare att kartlägga speciella aspekter i evolutionen och släktskap mellan olika organismer, men samtidigt som detta görs produceras indicier för att evolutionens grundläggande antaganden är korrekta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s