Förkortad arbetstid eller förkortad livstid

Gudrun Schyman (FI) och Carl Schlyter (MP) föreslår förkortad arbetstid på svd idag.

Dom flesta kommentarerna är ilskna och fördömande. T.ex.

kanske inga industrijobb kvar 2020

utan bara tjänstjobb o arbetslöshet o da är problemet löst …

anti-intellektuellt

Det fanns fantastiskt mycket intelligensbefriat material i det där inlägget av två verklighetsfrånvända tomtar. Hur kan man, i dagens tjänstesamhälle, argumentera för att en ökad BNP automatiskt innebär enorm resursförbrukning och stora miljöfarliga utsläpp? Alla jobbar inte med trädfällning eller gruvdrift. Jag blir inte klok på Miljöpartiet, vill de tillbaka till medeltiden med minimala utsläpp från industrin, eller vill de ha alla tekniska landvinningar och bara jobba 6 timmar i veckan?

Ta en kurs i ekonomi

Sverige som industrination är på väg utför. Astra stänger och snart flyttar Saab och Volvo. Globaliseringen innebär att svenska nu högavlönade jobbare och tjänstemän får konkurrera med kineser och indier i en nära framtid när vi alltmer måste leva på tjänstesektorn. Att då föreslå en 25% sänkning av arbetstiden vittnar om total okunnighet om ekonomi. IKEA och Tetrapac är de enda storföretag som skapats efter 1950. De har tvingats ur landet av höga skatter. Sänk skatterna, inte höja dem.

Alla är upprörda. Det finns ett antal problem som är viktiga att ha i åtanke:

1. Det sker fortlöpande en effektivitshöjning inom industrin på ett antal procent per år. Alltså behövs färre människor för att tillverka samma sak. För att bibehålla sysselsättningsgraden krävs att konsumtionen och produktionen (BNP) ökas i samma takt som effektiviten höjs.

2. Ekonomisk tillväxt har hittils alltid inneburit ökad resursanvändning. Ta t.ex. en konsult som jobbar med supply-chain-management för industrin. Det han gör, gör han uteslutande på en dator, men målet är att kunna producera mer till ett lägre pris och öka försäljning och vinsten.

3. Utvecklingen har gått mot mindre manuellt arbete och ökad specialisering vilket har gjort det svårare att få en arbetsplats inom industrin.

4. Vårdsektorn eller Restaurangnäringen å ena sidan har helt skillda förutsättningar jämfört med exportindustrin. Den förra har inte kunnat effektiviserats nämnvärt. Ändå har lönerna i den förra dragits med uppåt av industrin eftersom en människa har haft alternativet att ta ett jobb i industrin.

5. En procentuell tillväxt av BNP varje år betyder exponentiell tillväxt. En tillväxt på 3 procent per år innebär ett 20-faldigande på 100 år. Oändlig tillväxt och därmed oändligt ökande resursanvändning på en planet av begränsad storlek är omöjligt.

Exponentiell tillväxt

Exponentiell tillväxt på 3 procent


Jag tycker inte att det är så lätt att avfärda förkortad arbetstid eftersom som jag har svårt att ett se bättre alternativ. Men om man har förstått ovanstående punkter och har ett förslag så är jag villig att lyssna.

Annonser

6 thoughts on “Förkortad arbetstid eller förkortad livstid

  1. Intressant, men jag anser att artikelförfattarna har ett alltför begränsat perspektiv.

    Några saker som jag saknar i deras artikel:

    1) Befolkningsutvecklingen – vi ser framför oss en allt högre andel äldre som inte arbetar. Penionsåldern har inte höjts trots att vi lever betydligt längre, dvs allt färre ska försörja allt fler. Har vi då också råd att låta allt färre jobba allt mindre?

    2) Fördelningen mellan tjänste- relativt industrisektorn i mogna ekonomier.
    Det sker i princip ingen tillväxt inom industrin för den rika världen. Ändå handlar deras artikel enbart om industrisektorn. Jämförelsen med tillväxten från 50-talet är inte så relevant för mogna marknader som Västeuropa och USA. Behovet av industriprodukter är i princip mättat efter att man nått en BNP på 150 – 200 kkr / capita, därefter utgörs konsumtionen av industrivaror endast av utbyteskonsumtion och med allt mindre investeringar i industrin. Dit nådde vi någon gång på 70-talet. Enda sättet att åstadkomma en betydande tillväxtökning för ett industriföretag i en mogen marknad är i princip att expandera till andra marknader som inte är lika mättade (jämför tillväxt antal mobiltelefoner i Indien och Sverige) och det kommer i vilket fall inte ske med fler jobb i Sverige (särskilt inte om man jobbar mindre i här).

    Däremot sker en kraftig tillväxt i tjänstesektorn hos mogna marknader. (Mellan 85-90 % av BNP-tillväxten i Västeuropa utgörs av ökningar i tjänstesektorn). Detta får till följd att ökningen i utnyttjandet av naturresurser inte är alls lika dramatiskt som författarna försöker påskina. (Fram till 2015 räknas med en BNP ökning på 2,1 % i västeuropa, av vilket ca 1,7%-enheter är tillväxt i tjänstesektorn och endast ca 0,4% är tillväxt i industrisektorn.) En tillväxt på 0,4 % innebär inte ett 20-faldigande på 100 år, utan innebär en ökning med 49 % på 100 år.

    Slutsatsen är att förkortad arbetstid verkar trevligt, men blir dyrt att genomföra. Nationen kommer förlora i konkurrenskraft (Frankrike är ett exempel där BNP stagnerat sedan 35-timmars veckan infördes samtidigt som andelen löner av BNP ökade, dvs det blev dyrare att producera i Frankrike). Den strukturella arbetslösheten beror inte främst på i industrin (de är nödvändiga och innebär dessutom ofta att veffektiviseringarna aror produceras med mindre naturresursutnyttjande), utan på att vi inte lyckats ställa om arbetsmarknaden till ett samhälle där efterfrågan på industrivaror minskar och efterfrågan på tjänster ökar. Arbetslösheten beror på att det är för dyrt att anställa någon för att göra ett 8-timmars dagsverke, inte för att man ska behöva anställa två för att få något gjort. Vidare anser jag att artikeln inte är så trovärdig som inte tagit upp problematiken kring ovanstående två punkter.

  2. Jag håller fullständigt med om grundresonemanget i artikeln. Med en ökad effektivitet inom industrin måste vi arbeta mindre (inom industrin) för att inte förbruka jordens resurser. Om vi hade haft oändliga möjligheter att expandera vår framfart med nya resurser och lågutvecklade länder så hade det inte behövt vara på det viset, men så är det inte.
    Tjänstesektorn, nöjessektorn eller andra sektorer som inte förbrukar jordens resurser på samma sätt som industrin kan förstås öka men den kommer inte att öka landets konkurrenskraft (begränsad export).
    Så det enda möjliga utvägen som jag kan se är att komma till globala överenskommelser om att minska den totala produktionen. Ett sätt kan vara ställa krav på att varje produkt ska betala sin egen resursförbrukning eller återställa motsvarande resurser. Det skulle göra att produktion blir mycket svårare och tidskrävande och att låglöneländer inte får samma fördelar som tidigare. Ett annat sätt kan vara att lagstadga om att begränsa arbetstiden globalt. Sedan måste det komma en attitydförändring om att ”fritid” == ”status”.

  3. Lite för mycket saknas i artikeln, så som ”Kallebanan” också skriver, för att den ska vara trovärdig och intressant.
    En artikel av tokvänstern (Gudrun Schyman och Carl Schlyter) kring ämnen som ekonomi och tillväxt faller platt. Finansiering saknas, de vill finansiera detta med bl a högre skatt på höginkomsttagare (ej trovärdigt).
    Skulle också vilja få svar på hur allt färre ska försörja allt fler när det redan nu är problematiskt. Men visst till 2020, med god tilväxt fram till dess, kan man tycka ned till 35 timmar vore bra, men då i samband med att pensionsåldern höjs.
    Sen ang. resurser så före 1990 fanns få som brydde sig om resursanvändning, så jag skulle vilja se hur statistik ser ut efter 1990?
    Och vilka resurser är det miljövänstern menar är oersättliga, och varför? De borde blicka framåt istället för att titta på gammal statistik i vanlig ordning. Världen ser inte ut som på 50-talet. De fattiga länderna kommer inte påverka miljön på samma sätt som väst gjort. Tekniköverföring till fattiga länder är en del av klimatöverrenskommelserna, där ligger utmaningen.

  4. Vi frågar oss alla hur denna energifria tjänstesektor ser ut. Jag misstänker att om jag tjänar pengar, även inom tjänstesektorn (kanske att laga nåns pace-maker eller sminka en idol-stjärna), så finns det alltid rätt många saker rätt högt på listan över saker man vill ha och göra, som kräver mycket energi. T.ex. flygresor eller bilar. Kan ni tänka er en rik person som inte tar stora energiresurser i anspråk? Och om jobbet i tjänstesektorn handlar om att serva industriföretag (som kanske har sin marknad i kina, indien, brasilien) med t.ex. bokföring, är man då inte en del av industrin som står och faller med billig energi? Som ni förstår är främst inte intresserad av 35-timmars veckan utan snarare den världsbild man har som gör att man avfärdar idén eller tycker att den verkar vettig.

    Hittade två artiklar som kanske är relevanta:

    Nerväxt

    http://www.effektmagasin.se/nervaxten-borjar-vid-medelhavet

    Global Kreditbubbla

    http://flutetankar.blogspot.com/2009/03/den-globala-kreditbubblan.html

  5. I stora drag tolkar jag resonemanget såhär:

    Ju rikare vi blir desto mer resurser förbrukar vi och eftersom naturresurserna är ändliga så måste vi hindra att så sker och detta gör vi effektivast genom att bli fattigare. I det perspektivet är ju 35-timmars veckan ett av många sätt att göra oss fattigare och således mer miljövänliga.

    Sedan kommer vi till frågan om hur mycket fattigare respektive miljövänligare vi blir som effekt av 35-timmars veckan.

    Några saker som får mig att tvivla är ju följande:

    1) Att 35-timmars veckan kan göra saker avsevärt mycket dyrare än tänkt är en stor risk, med tanke på befolkingsutvecklingen i I-världen. Ett alternativt sätt att lösa den strukturella arbetslösheten är ju att anpassa oss mer efter ett samhälle där tillväxten beror på ökning av tjänstesektorn. Fast då finns ju risk att vi inte blir lika fattiga, men det kanske går att lösa miljöfrågorna med andra medel, ex.vis beskatta det som är skadligt så att det blir relativt sätt dyrare, även om vi då inte har begränsat all tillväxt.

    2) Att 3% tillväxt innebär 3%-ökning av förbrukningen naturresurser i en mogen ekonomi är jag tveksam till, eftersom ökningen främst drivs av tjänstesektorn (i vilken ingår betydligt högre andel icke-materiella tjänster (helt energifri är den ju inte, men rimligtvis lägre än motsvarande tillväxt i industrisektorn). Däremot kan en 8% tillväxt i Kina betyda proportionerligt större ökning i förbrukning av naturresurser eftersom tillväxten där driver och drivs av en stor efterfrågan på ökad materiell standard. Sambandet mellan tillväxt och ökning naturresursförbrukning beroende på välståndsnivå kanske det finns statistik på?

    Jag har tyvärr inga exakta svar men diskussionen är meningslös om man blundar för de här frågorna. Min gissning är att 35-timmars veckan blir så dyr att folk inte kommer acceptera välståndssäkningen. I praktiken har vi ju en löpande arbetsminskning totalt sett då allt större andel av befolkningen blir pensionärer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s